Så kan kommuner och regioner bekämpa välfärdsbrott

Kampen mot välfärdsbrott angår oss alla, men det finns ett antal sätt som kommuner och regioner kan bekämpa ekonomiska oegentligheter.

För drygt ett år sedan publicerade myndigheten Brå rapporten ”Välfärdsbrott mot kommuner och regioner”. Den fokuserar på de fel och oegentligheter som uppstår när företag och föreningar levererar tjänster till kommuner och regioner. Dessa fel och oegentligheter är en stor del av problematiken med kvalificerade välfärdsbrott. Fel och oegentligheter kan även uppstå inom kommuner och regioners egen verksamhet, främst på grund av brister på solida processer och starka interna kontroller. Resursbrist är en orsak till att processer inte följs och interna kontroller inte utförs.

Ekonomistyrningsverket bedömer att omkring 2 procent av de totala utbetalningarna från välfärdssystemen var felaktiga under 2021. Det motsvarar 13,0–16,3 miljarder kronor för det statliga välfärdssystemet och ytterligare miljarder i den kommunala och regionala sektorn.

I flera kommuner har de förtroendevalda revisorerna uppmärksammat Brås rapport. Kommunerna har ställd sig frågan om hur skyddet mot välfärdsbrott ser ut i deras kommun, vilket i flera fall har resulterat att de utfört en revision, alltså en fördjupad granskning av hur riskerna för att drabbas av kvalificerade välfärdsbrott hanteras. EY har i likhet med de andra större revisionsbyråerna bistått de förtroendevalda revisorerna i ett flertal av dessa granskningar.

En slutsats efter att dels har bistått revisionen i ett antal kommuner, dels studerat rapporter från andra granskningar är att det finns flera förbättringsåtgärder. En genomgående observation är att det ofta saknas en väl genomförd analys avseende risken för att drabbas av välfärdsbrott. Kommunerna spenderar resurser på att utföra interna kontroller utan att först säkerställa vilka risker som finns för ekonomiska oegentligheter och hur stor sannolikhet det är att dessa risker ska bli verklighet. Det finns därmed en stor risk att kommunerna silar myggor och sväljer kameler. Dessutom leder det till att syftet med interna kontroller ofta blir av upptäckande karaktär istället för att fokusera på att förhindra att ekonomiska oegentligheter uppstår.

Ett exempel är att det i en kommun kan finnas nyanlända som inte kan transportera sig till en skola för att delta i undervisning, p.g.a. att de inte har råd med busskort. Ett traditionellt sätt att hantera detta är att öka det ekonomiska biståndet med kostnaden för busskort. Kommunen har då tagit den enkla vägen ut, det har tyvärr uppdagats att en del nyanlända har använt ”bussbidraget” till andra nödvändigheter, och därmed även fortsatt inte har råd att transportera sig till skolan. Detta upptäcks ibland vid efterföljande kontroller.

En annan kommun har, i sin riskanalys, identifierat risken med att biståndet inte används till det är ämnat för. För att eliminera den specifika risken har de sett till så att de som behöver busskort för att ta sig till undervisningen får busskort i stället för kontanter.

Kommunerna bör genomföra en ordentlig utvärdering av riskerna för ekonomiska oegentligheter, som beaktar både sannolikheten för att en risk inträffar och de ekonomiska konsekvenserna därav. Vid riskutvärderingen bör relevanta medarbetare från flera delar av en kommun medverka för att gemensamt kunna bedöma hur förvaltningens riskkarta ser ut. Därefter kan interna kontroller utformas på ett effektivt sätt.

Även om Brås rapport är tämligen nedslående, så finns det kommuner och regioner som dels arbetar strukturerat, dels har varit nytänkande i kampen mot välfärdsbrottslighet; nätverka och lär av dem.

Artikeln publicerades först på Offentliga Affärer: Kommun och region kan bekämpa välfärdsbrott (offentligaaffarer.se)